Frihet att välja

Sebrans verksamhet inspireras av Maria Montessoris tankar. Hon upptäckte:

• att inlärning som anpassas efter barns utvecklingsstadium går lättare.
• att man bäst tar till vara barns spontana lust för arbete genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap.
• att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift.
• att barn som vill lära något nytt upprepar övningen om och om igen.

Maria Montessori (1913). Från Wikimedia Commons.

Om montessoripedagogik
Maria Montessori (1870-1952) var Italiens första kvinnliga läkare. I sitt arbete kom hon tidigt i kontakt med barn med intellektuell funktionsnedsättning och hon blev snart övertygad om att barnens problem var av pedagogisk snarare än medicinsk art. Deras tillstånd kunde förbättras med intellektuell stimulans. Hon utvecklade efter hand pedagogiska metoder för att hjälpa barnen och hon lyckades över förväntan. Hon frågade sig om inte hennes idéer också skulle kunna tillämpas på helt friska barn. Pedagogiken bygger på noggranna observationer av barns utveckling.

Arbetsmetoderna växte fram som ett svar på barnens egna behov och intressen. Pedagogiken grundar sig också på en filosofi om alltings samband på jorden och alla individers betydelse.

Montessorimaterialet
För att kunna möta barns behov av aktivitet och motorik utvecklade Maria Montessori arbetsmaterial för olika mognadsstadier och intresseriktningar. Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken, men det är till god hjälp. Allt material är av god kvalitet och finns bara i ett exemplar och allt material har sin särskilda plats i rummet. Den som använt ett material har ansvar för att det snyggt och prydligt kommer på plats igen.

Barnen lär sig att ta hänsyn till varandra – är ett visst arbetsmaterial upptaget, får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta.

Ta vara på barnens känsliga perioder
Maria Montessori visste vad varje förälder vet, nämligen att alla barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära nya saker. Hon märkte också att barnens intressen varierar med ålder och mognad. Dessutom observerade hon att intresseförändringar följer ett givet mönster som är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste intressena att äta själv, lära sig gå, prata osv, till intresset för läsning, matematik, rymden osv. Hon fann att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga för olika slags kunskap. Hon insåg det värdefulla i att ta till vara intresseperioderna, som hon kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder.

”Hjälp mig att göra det själv.”
Detta är en tanke som grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. Man kanske behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand. I en montessorigrupp är lärarens uppgift därför inte i första hand att förmedla kunskap. Snarare att observera barnen och vara uppmärksam på varje barns behov och ge stimulans som svarar mot varje barns mognad och intresse. Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar. Läraren visar var kunskap finns att hämta och hur materialet ska användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det för barnet att arbeta självständigt med sin uppgift. All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.

Källa: www.montessoriforbundet.se